Mamma och pappa är på middag och jag är en lycklig enstöring!
Idag så redovisade vi våra små SO/svenska-teatrar. Eller sånger, teckningar, dramaföreläsningar eller vad det nu var.
Det var skitkul, jag gjorde min faraodans!

Men nu när jag har flummat runt lite grann så har jag tänkt på lite grejer. Sådana där konstiga grejer som man tänker på när man har överdoserat socker; att vi människor tar VÄLDIGT mycket för givet.
Vifta inte bort vad jag säger, lyssna istället:
Det här har nog sagts tusen gånger. Men har ni tänkt på att vi till exempel kan få dricksvatten, rinnande ur ett metallrör bara genom att dra i en spak? Och att vi kan finjustera temperaturen på det om vi vill dricka det eller bada i det?
Tänkte väl inte det!
Och även att vi kan köpa en liten låda med två kontroller till. Och sedan kan vi styra figurer som någon annan tecknat till att hoppa, springa eller interagera med den andra figuren, som styrs av den andra kontrollen.
Vi kan skriva saker på små apparater, inte större än tändsticksaskar, och trycka på en knapp. Efter bara två-tre sekunder så kan någon annan se det i sinn tändsticksmaskin. Och meddelandet kommer fram via en sifferkombination, som alla har helt olika.(Om du inte har förstätt det, så pratar jag om mobiler.)
Men även att allt (praktiskt taget) som vi använder har byggts/gjorts av någon annan. Vägarna vi går på, husen vi bor i, sängarna vi sover på och flygplanen vi reser med. Och med minsta snedsteg så kan allt detta gå åt hevete; vägen kan få sprickor, flygplansmotorerna kan stanna och vi kan rasa rakt igenom golvet. Tänk att parketten vi går på är (om man bor i lägenhet, ej nedre botten) är tak åt någon annan.
Tänk vad hela vårt samhälle egentligen byggs upp av!


PSt: jag bryr mig inte om någon tycker jag är pretto, det är såhär jag tänker!