Ingen av oss kunde hålla oss borta från bloggvärlden, helt enkelt så har vi skilda bloggar nu:

Elin
Nelly


F O L L O W  U S  T H E R E!!

Tyvärr är det sant... Efter att ha diskuterat lite så har vi kommit fram till att vi båda känner samma sak:
Att vi tycker att vi skriver om samma sak hela tiden och att vi tycker att det har blivit lite tråkigare med tiden...
När vi startade bloggen så hade vi samma tankar att den skulle bara hållas i liv några veckor eller så. Men se, den överlevde våren, sommaren och en liten bit in på hösten.
Smile For The Paparazzi kommer dock alltid att finnas i våra hjärtan som den blogg som inte var som alla andra. En blogg som var flummig och helt oseriös men ändå lyckades lite grann iaf.

Nelly och jag kanske kommer tillbaka, men som det ser ut nu så vill vi båda sluta och slippa stressen över att tänka att "jag måste skriva ett inlägg" osv.

Tack för att ni har läst våran blogg och att ni har kommenterat våra inlägg och hållt den här bloggen vid liv!

Kram Elin och Nelly

vi kommer behålla bloggen för inläggens skull osv. För om man tänker efter så ligger det ganska mycket minnen här...

Tyvärr är det sant... Efter att ha diskuterat lite så har vi kommit fram till att vi båda känner samma sak:
Att vi tycker att vi skriver om samma sak hela tiden och att vi tycker att det har blivit lite tråkigare med tiden...
När vi startade bloggen så hade vi samma tankar att den skulle bara hållas i liv några veckor eller så. Men se, den överlevde våren, sommaren och en liten bit in på hösten.
Smile For The Paparazzi kommer dock alltid att finnas i våra hjärtan som den blogg som inte var som alla andra. En blogg som var flummig och helt oseriös men ändå lyckades lite grann iaf.

Nelly och jag kanske kommer tillbaka, men som det ser ut nu så vill vi båda sluta och slippa stressen över att tänka att "jag måste skriva ett inlägg" osv.

Tack för att ni har läst våran blogg och att ni har kommenterat våra inlägg och hållt den här bloggen vid liv!

Kram Elin och Nelly

vi kommer behålla bloggen för inläggens skull osv. För om man tänker efter så ligger det ganska mycket minnen här...

in our town of halloween...

Jag längtar så mycket efter Halloween!
En av mina favorithögtider, ftw.
Jag älskar ljusen, barnens skrämda och lyckliga skratt och det är en lukt av godis som ligger över hela Stockholm.
YOU GOTTA LOVE IT!!
Jag ska fira Halloween, först på dagen med Familjen och sen på kvällen med Saga och Stella!
Och på Lördagen så ska vi ta vid våran tradition att åka till kyrkan och be för våra döda släktingar.
Då är också första gången vi hälsar på Gammelmormors grav...
SEN är det också tradition att jag ska kräkas i en slags ränna då toaletten är upptagen!
*thumps up mothafucka"


Bilden är från google: Sök på boo.

Om man ser den här videon utan att skratta ihjäl sig då har man något fel!!
SÅ FUCKING FUNNY!

Mamma och pappa är på middag och jag är en lycklig enstöring!
Idag så redovisade vi våra små SO/svenska-teatrar. Eller sånger, teckningar, dramaföreläsningar eller vad det nu var.
Det var skitkul, jag gjorde min faraodans!

Men nu när jag har flummat runt lite grann så har jag tänkt på lite grejer. Sådana där konstiga grejer som man tänker på när man har överdoserat socker; att vi människor tar VÄLDIGT mycket för givet.
Vifta inte bort vad jag säger, lyssna istället:
Det här har nog sagts tusen gånger. Men har ni tänkt på att vi till exempel kan få dricksvatten, rinnande ur ett metallrör bara genom att dra i en spak? Och att vi kan finjustera temperaturen på det om vi vill dricka det eller bada i det?
Tänkte väl inte det!
Och även att vi kan köpa en liten låda med två kontroller till. Och sedan kan vi styra figurer som någon annan tecknat till att hoppa, springa eller interagera med den andra figuren, som styrs av den andra kontrollen.
Vi kan skriva saker på små apparater, inte större än tändsticksaskar, och trycka på en knapp. Efter bara två-tre sekunder så kan någon annan se det i sinn tändsticksmaskin. Och meddelandet kommer fram via en sifferkombination, som alla har helt olika.(Om du inte har förstätt det, så pratar jag om mobiler.)
Men även att allt (praktiskt taget) som vi använder har byggts/gjorts av någon annan. Vägarna vi går på, husen vi bor i, sängarna vi sover på och flygplanen vi reser med. Och med minsta snedsteg så kan allt detta gå åt hevete; vägen kan få sprickor, flygplansmotorerna kan stanna och vi kan rasa rakt igenom golvet. Tänk att parketten vi går på är (om man bor i lägenhet, ej nedre botten) är tak åt någon annan.
Tänk vad hela vårt samhälle egentligen byggs upp av!


PSt: jag bryr mig inte om någon tycker jag är pretto, det är såhär jag tänker!

YES YOU HEARD RIGHT!!
Jag visste redan att Tim Burton skulle göra Alice in Wonderland men inte visste jag att den skulle bli så cool!!
Jag har inte sett filmen, men bilderna på Google har redan fångat mitt intresse:








Några av rollerna kommer att spelas av (om min källa har rätt): Johnny Depp, Anne Hathaway, Christopher Lee, Helena Bonham Carter mm.

Jag kan knappt vänta tills filmen kommer ut till bio! Och om det är 15 års gräns, then it's killing time :)

You would say anything
You would try anything
To escape your meaningless
And your insignificance
You're uncontrolable
And we are unloveable

And I don’t want you to think that I care
I never would
I never could
Again

Why can’t you just love her?
Why be such a monster?
You bully from a distance
Your brain needs some assistance

But I’ll still take all the blame
'Cause you and me are both one and the same
And it's driving me mad
And it's driving me mad
I’ll take back all the things that I said
I didn't realise I was always talking to the living dead

And I don’t want you to think that I care
I never would
I never could
Again

You would say anything
You would try anything
To escape your meaningless
And your insignificance

Den här låten, har hört den bara två gånger och jag fullkomligt ÄLSKAR den!!

Ledsen att jag inte skrev igår, men jag var hemma hos Emma och kom inte hem förrän typ tio i elva.
Vi spelade ett meningslöst spel som heter Runaway (inte så meningslöst, vi blev typ besatta) och gjorde päron med After Eight i ugnen. Men vid typ kvart över tio hörde man mamma från undervåningen: oops, nu är klockan mycket. SKYNDA NELLY!
Så förvirrade blir vi på onsdagskvällar!


"Meeeh, ta fotot dåååh" <----anledning till suddighet
PYROMAN
Sippan (nelly says "hur går det egentligen?")
Hehe, jag lovar att hålla mig aktiv. Seeya later!
//Nelly

Jag är expert på att om jag hittar en låt i en reklam som jag gillar så är jag super duktig på att hitta den!!
Scchh... A secret...

Men här är låten från en bilreklam och jag tycker att den är SÅÅ fin :D


Ingrid Michaelson - Be OK

Jag har pluggat franska, i en hel timme! Det känns som jag går på droger och jag är så GRYMT trött på att höra två franska ungar med konstiga målbrottsröster diskutera Picasso. Och alla dessa qu'est-ce que c'est!
Det var rättstavat va?
Usch, jag är så dålig!
Fast det har varit en kul dag, tre timmars bild är ju aldrig fel. Vi fick göra små skulpturer i lera. Mina händer var alldeles kladdiga och typ mjöliga efteråt.
Jag ville bara ge lite tis på musiker/band som jag har varit lite hög på de senaste dagarna. Testa i alla fall att lyssna på låtarna inom parantes!

Morrisey ("Irish blood, englsih heart")
Muse ("Undisclosed desires")
Molotov Jive ("Cecilia and the love")
The Killers ("Dustland Fairytale")
Regina Spektor ("Real Love")

Regina Spektor-låten kan vara lite svår att hitta, men den finns på Instant Karma-plattan (om du använder Spotify).
Puss och Kram //Nelly

Jag är trött så jag orkar inte skriva något.
Jag hade kul idag.
Punkt.
Slut.
//Nelly


PSst: jag kanske skriver senare, jag bara ville att set skulle vara allmänt känt att jag inte kollpasade eller något

Det slutade med att Vera och Greta kom hit för att hitta på något. Så vi kom överens om att vi skulle göra varm choklad (riktig alltså, inte någon jävla O'boyskit) så vi gick ner till Ica och köpte minimarshmallows, vispgrädde och tigerkaka.
Det blev EXTREMT gott!
vi grillade först lite. De började brinna ett par tusen gånger, men det var jättegott!
Gretas marshmallows började brinna utav bara helvete, blev svarta och dubbelt så stora. Så hon och Vera bytte för att hon inte ville ha sina. Hehe!
ERKÄNN! YOU WANT, YES!?
Veras (den längst till vänster) svämmade över så hon fick dricka med sugrör. Sen ville jag och Greta också ha så vi drack alla med sugrör, fast marshmallowsen fastnade hela tiden. Sämst!
Det hette tydligen "Marble cake" på engelska. O_o
Näfan!
Läxorna ropar mitt namn!
//Nelly

Jag var inne och kollade på www.kawaii-design.com då jag såg att modellerna hade riktigt coola frisyrer, men det var en som fångade min blick på riktigt. Hon hade cyberlox dreads. Jag sökte direkt på google och så kom det riktigt coola frisyrer upp och min första tanke var:
"Skulle det där passa mig?"
För jag är inne i en fas då håret är viktigast för mig. Jag vill ha en cool frisyr och cool hårfärg, och sen Nelly fixade sina dreads så har jag smygit runt lite inne på Dreadsområdet, bara för att se. Men nu har jag hittat något,

Så nu är frågan:
Hot or Not



Bild hämtad från: http://daniellelorean.deviantart.com/

det finns ju såklart i många olika färger, storlekar osv.

Idag ska jag ha extremt tråkigt! Med flit!
Hur smart är jag?
Nä, men jag får se om jag ringer någon. Skulle vara kul att komma ut och hitta på något, men det väger lika tungt för att stanna hemma...
Hursomhelst!
Igår tittade jag på Coraline och spegelns hemlighet. Den var SÅ bra! Helt fantastisk, endast animerad i stop-motion. Fast jag måste varna däremot, den är rekommenderad från elva år, och med all rätt. Även om den kan verka som en barnfilm så borde inte några småbarn se den. Det kan bli lite obehagligt from time to time.
Men den är helt underbar, defintivt sevärd!
Med film och choklad kan det omöjligt slå fel!
Puss och kram //Nelly

Gud vad coolt det var! Jag blev verkligen chockad för vissa gick verkligen in i det, med fejkblod, inälvor och docker. När Saga och jag kom dit var det ungefär femtio zombies där och sen blev det bara mer, och jag hade skitroligt verkligen! Det började med att Saga och jag kom dit och satte oss på min jacka och först betraktade de väldigt skrämmande zombisarna men sen så släppte det och vi sprang sen runt i ungefär en timme med kameran i högsta hugg och fotade allt som rörde sig. Sen hände något skitroligt! Det satt en liten pojke i ett träd och tittade ner på alla zombisarna, plötsligt märkte en zombie det och så stod det tjugo zombisar runt trädet och väste och försökte klättra upp till den lilla pojken.
Pojken som nu var helt skräckslagen började klättra högre och högre upp, men så klättrade en zombie upp och fick tag i hans fot och tog av hans sko.
Skon sågs inte igen...
Skitroligt iaf.
Men nu kommer lite bilder:


Några zombies + Sagas arm


Det fanns också Zombie hundar! KLOCKRENT!


Mycket folk!


Zombies överallt!!


Haha skitroligt! Zombien fick ju sen tag på den lilla pojken xp

Vi gick ett tag i paraden men sen så började vi frysa om händerna och kamera batteriet var dött så vi började vandra mot tunnelbanan, men kunde inte hitta den så Saga bestämde sig för att fråga en tant:

Saga: Åh ursäkta, vet du vart tunnelbanan liggger?
Tanten: *ser skräckslagen ut* Där!

Det visar sig att tunnelbanan låg precis bredvid oss och tanten trodde att vi skämtade med henne, stackars tant.
Men nu är det snart fotboll!!

Seya.

Nu ska jag recensera min alltid älskade favoritbok när jag var liten. Jag läste den för första gången när jag var åtta, och läste sedan om den när jag var nio, tio och elva. Men nu, när jag inte har läst den på två år så hittade jag den längst bak i bokhyllan. Så många minnen väcks till liv när man slår upp den...

"Det blåser på månen" av Eric Linklater

Den älskade klassikern Det blåser på månen, är en fantasifull och aningen skruvad skildring av de båda systrarna Dina och Dorinda Rytter. Deras far; major Rytter ska resa bort till Bobardiet under en längre tidsperiod och förmanar sina flickor dagen innan han åker:
"När det blåser på månen måste man tänka noga på hur man uppför sig. För om det är en ond vind och man uppför sig illa, blåser den rakt in i hjärtat, och sedan uppför man sig illa en lång tid framåt"
Dina och Dorinda är snälla flickor, men deras försök till att vara hjälpsamma misstolkas alltid av vuxna. Så innan deras pappa ska resa vill de ge honom ett avsked, så de binder upp husets klockor i äppelträden så att de ska spela fint för honom och mamma. Men major Rytter blir rasande och säger att nu minnsann, nu blåser den onda vinden in i deras hjärtan.
Och mycket riktigt, det gjorde den. Inte för att systrarna själva uppförde sig illa, men konstiga saker händer dem en lång tid framåt.
Men så bler deras far tillfångatagen i Bombardiet av den onde tyrannen Hulahu Blod så har Dina och Dorinda inget annat val än att resa efter och befria honom...
Den här boken är ett stycke inbunden magi! Jag är fullt allvarlig. Den är charmig, humoristisk, sorglig och extremt fantasifull. Sjuka händelser staplas på varandra, som när Dina och Dorinda äter så mycket att de blir stora runda bollar som rullar gatorna fram. Eller när de andra barnen har stuckit dem med knappnålar så att de gråter sig smala som sytrådar.
Ett dussintal underbara karaktärer dyker upp och hjälper dem på resan: deras pigga, glada danslärare herr Gitarr, den neurotiska och strikta fröken Tjatlund som inte kan be om pepparn utan att säga: "Pepparn som förresten är en växt som...". Och även den vackra och godmodiga Guldpuman och hennes vän Silverfalken.
Jag blev frågad i klassen vad jag läste när jag satt försjunken i denna andra värld, och när jag visade omslaget blev alla upphetsade. "Oh, den som är så underbar!". Till och med min pappa läste den första gången när han var elva och läste om till han var i tjugoårsåldern.
Det jag försöker säga är: luras inte av min sammandragning av handlingen. Tro inte att det här är en bok för barm! Bara för att den innehåller hinkvis med fantasi så betyder det inte att man inte kan läsa den som tonåring. Jag ber er, läs den här boken. Den är glädje i fast form. Och väljer ni att inte gör det...
Tja, det är er stor förlust. Då får man skylla sig själv.

Betyg 5/5
(Det är den här upplagan jag har, och det är den som borde läsas. Teckningarna är underbara. Ledsen att den är suddig, google you know!)

Nu ska jag och saga snart gå!! Och såhär flummiga är vi idag:



VISST ÄR DET EN ASCOOL HÄLSNING?? NI ÄR BARA SÅÅÅ AVUNDSJUKA!!
Förklaring: Ljudet suger, vi vet. Sen så när jag skulle gå och prata med saga så snubblade jag på en sko och ramlade nästan ihop, därför skriket, och vi är väl medvetna om att vi kommer ångra det här imorgon

:)

Jag är väldigt trött!
Jag vaknade nio av solen, fan ta solen!
Men sen när mamma vaknade så bestämde hon sig för att fira helgen ordentligt. Så hon gick ut ner till bageriet och så åt vi lyxfrukost. Varm choklad, juice, chokladcroissanter och nybakt bröd. Nomnom!

Idag ska jag handla mammas presenter eftersom jag inte har hunnit göra det (jag är alltid ute i sista sekund, så typiskt mig!), klippa mig och bara ta det lugnt. Jag har inte haft en produktiv helg sen bokmässan. Så grymt skönt!
Jag skriver när jag är hemma från min räd, hoppas alla har sovit bättre än mig!
//Nelly

hej, saga här. jag och elin sitter och äter frukost eller vi gjorde. vi åt någonting spännande det heter tosaster tarts. hmm, JÄTTE LÄSKIGT. smakar jordgubb eller syltkaka. på detta dygn har vi hunnit titta på Idol, meet the spartans, mean girls och halva baksmällan. världens mest bögigaste film är just meet the spartans. okej, kiola inte på den. men här kommer en av det roligaste i hela filmen. men senare i dag ska vi kolla på fotboll (sverige-danmark) och ha fotbolls fest och vi ska ocskå gå poch kolla på zombie walk!!!



här är ett klipp från filmen:

Nu ska jag laga middag, maratontitta på film och äta massa godis. Mamma är på inflyttningsfest hos den andra Nellys (Nelly B alltså) pappa. Och min pappa är i Skåne.
Och övrigt:
Jag har tagit ut dreadsen och ska fläta om dem om en vecka eller två. Imorgon måste jag gå och klippa mig för att nu har mitt hår passformen från helvetet! Tyvärr så fotade jag ingen före-efter bild för att jag höll på att få ett nervöst sammanbrott då mitt hår inte gick att borsta ut, utan blev istället helt jäkla tuperat och min lugg såg ut att ha fått elstötar.
Suck!
Men det är helg i alla fall!
Och nu ska jag nog sätta igång med middagen, fettu och lövbiff (jaja, jag vet att det heter fettuccine. Men fettu låter ju så grymt mycket roligare 8D. Om än inte lika gott).
Trevlig helg <3
//Nelly

Jag vet faktiskt inte vad jag kan skriva om den här boken, men jag ska beskriva den så gott jag kan:

Den handlar om Berny. En tonåring det gick snett för redan från början.
För Berny vill bara en enda sak:
Att komma undan sina demoner. Men det är inte enkelt, för demonerna finns bara i hennes huvud och det är svårt att undkomma sig själv. Så Berny gör det enda hon kan göra, att skada sig själv. Rakbladen och drogerna blir hennes bästa vänner och det enda som gör att hon överlever är att hennes Änglar finns där och deras löften om att dem ska bygga en rosaglittrig mur som ska hålla trasigheten utanför. Men när hon tillslut när hon sätts in på vårdhem så tror man att det blir en resa utan slut.
Och under sin resa träffar hon många trasiga personer, och allting går upp och ner.
Men när Änglarna sviker och demonerna bara blir starkare och man blir diagnoserad med en sjukdom som verkar omöjlig att övervinna.
Hur ska man då överleva?

När boken var slut så satt jag ett tag med den i handen och bara tänkte igenom allting igen, hur hennes sätt att skriva var att tro att man satt där och såg på hur Berny försökte överleva och besegra sin sjukdom medans döden lockade med befrielse. Boken tar andan ur en och får en att inse att för vissa är livet bara ett rent helvete.
Jag rekommenderar att alla ska läsa den och när man sen är klar med den ska man fortsätta med den andra delen: Känn Pulsen Slå där hennes kamp fortsätter.

Betyg: 5/5

Ja, egentligen är det min namnsdag idag. Men eftersom namnet Nelly blev så ovanligt så tog dem (vilka är "dem" egentligen? Hm...) bort det så nu är det bara Nils.
Jag tycker att jag har rätt till presenter eller något sådant i alla fall!
Humbug!
Idag så är det den värsta dagen på veckan. Visserligen har vi sovmorgon, men det är två timmars gympa, rast, lunch, rast och sedan två timmar och tio minuters NO-pass.
Men en sak som jag började fundera på imorse: Varför ska folk som klär sig annorlunda behöva stå ut med att bli utskrattade/bakom-ryggen-viskad/stirrad på?
Eftersom jag klär mig ganska alternativt så får jag mycket av det här. När det är små barn som gör det så bryr jag mig inte, då är det nästan lite gulligt. Idag gick jag förbi en hel dagisklass som stirrade och pekade, och det rör ju mig självklart inte ryggen.
Men när fullvuxna människor som stirrar på en, eller viskar något till en kompis, pekar och skrattar åt mig. Då är det extremt obekvämt.
Idag gick jag förbi två medelålders kvinnor som stirrade på mig som om jag var något monster. Jag gissade på att de skulle säga något när jag hade gått förbi i tron att jag inte skulle höra med musik i öronen, så jag pausade iPoden. Och mycket riktigt:
"Undra om hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet där hemma?"
VADFAN!?
Det spelar ingen roll om de inte trodde att jag inte skulle höra, man säger väl ändå inte så? Jag har hört mycket dylikt, en gång så gick jag förbi en liten grupp vuxna som stirrade på mig och började asgarva.
Och sen när man får höra att: "Jamen, har du valt att klä dig så, då får du väl stå ut med att folk reagerar så!"
Nog för att samhället kanske inte är vana, men det är väl ändå inte svårt att låta bli att peka, stirra och skratta? Det är bara att låta bli.
Jag tröttnar rätt fort på sådant här, hoppas någon håller med mig!
//Nelly

Jag fick ett mystiskt paket...hmm...? >:]
Vad kan det vaaaaraaa??
Joo! Min tröja från Kawaii-Design har kommit. Yayz! Jag fick med den lilla klubban (den jag håller i) i paketet. Jag råder alla som är intresserade av japanskt mode ska kolla deras hemsida: http://www.kawaii-design.com/
Lookit da paw!
Imorgon avslöjas Nobelpriset för allmänheten, klockan ett. Ska be mamma newsflasha mig med ett mess. ;D
Kramar //Nelly

Är hemma från skolan nu i alla fall.
Det var skitkul på dramaläsningen. Jag fick spela Julia! :D
Fast, för övrigt så har jag jättemycket läxor som jag måste ta itu med...inte riktigt lika kul.
Kolla!!
Eller, egentligen är det bara läxa i två ämnen. Det här är böckerna som jag har släpat hem. Menmenmen, det är jobbigt i alla fall! D:>
Så nu ska jag göra läxorna och sen kolla igenom artikeln som jag och Vera har skrivit för skoltidningen om bomkmässan.
Skriver senare ikväll förmodligen. //Nelly

Ja... Steven CIGARR (JA JAG KALLAR HONOM SÅÅ!!) är på TV och det känns som att hela mitt system ska krascha han är såå...

ja..
blöh. han ser nästan flintis ut med sin fula hästsvans.

Idag var det Tisdag, vi hade Nutidsorientering och jag TROR att det gick ganska bra för mig, kollade sen svaren på DN och jag hade typ i dunno några rätt iaf.
Sen var det Spanska, Svenska, blöblöblöh. Men som tur är så slutade vi en och en halv timma tidigare eftersom att trädslöjdsläraren var sjuk. Då hade Emma, Stella och jag bestämt att vi skulle baka brownies och sälja... Så Stella och jag gick hem för Emma eftersom att hon fortfarande hade en lektion, och när vi stod vid övergångsstället gissa vad jag såg!
EN GUL BALLONG! Så Stella och jag sprang över och sen en kvar framöver försökte vi kasta ut ballongen så att en av bilarna skulle åka på den. MEN NÄÄÄ!! Ballongen var emo och vägrade och efter många försök så flög den tillslut iväg.
Sen bakade vi brownies och istället för att sälja åt vi upp alla ^___^
Nu ska jag ställa upp i Fokis tävling om att vinna några kläder från Melba.se om jag ser något jag vill ha..
Så seeya.

Idag så fick jag hela Death Note avslöjad för mig...*sniff*
Men jag fortästter läsa i alla fall, så det så!!

Men men men...idag så har vi haft nutidsorientering. Det gick väl sådär, men jag tänkte vara lite ironisk/dumjävlig så jag skrev att gerillan som regerade mellan '75 och '79 var Apartheid.
Ja, jag vet... >.<"
Sen kom jag och tänka på: de som jobbar med nutidsorienteringen kanske känner mamma!
Fan!
Men jag var tvungen att gå tidigare från bilden för att jag skulle till ögonsjukhuset för att mitt "protesöga" har gjort lite ont de senaste dagarna. Och då visade det sig att...(känsliga läsare, titta bort!)
Ett hårstrå hade fastnat BAKOM glasögat.
Det var äckligt!
Men nu gick Vera ganska nyligen, vi tittade efter jeans åt henne på Weekday och sen kom hon hit.
Men nu ska jag göra andra meningslösa saker! //Nelly

En av Alice in Videoland skivorna kom idag!
Outrageous
Jag hoppas att det funkar att ladda över till Ipoden nu..



Alice in Videoland - Bad Boy

Nu när jag sitter vid datorn så kollar jag också lite snabbt på TV:n ibland och då är det Sveriges fulaste hem på. Han den engelska killen DISSAR deras lägenhet så totallt! Han är såå cool ^w^ Och så förstör han deras stolar, helt sjukt!
anyway.. (måste sluta skriva det D:)
Idag så var det måndag.
Måndag=Skola
Skola=Tråkigt
Men en liten annorlunda sak hände iaf, precis under "planeringen" (då läraren går igenom veckan) så började brandalarmet skrika och våran lärare sa bara en sak:
"Fan också!"
Emma och jag tyckte det var superkul med brandövning vi bara SKUTTADE ut ifrån skolan och vi frös inte alls NEJDÅ!
(ooohh the irony...)

det var ungefär allt, och imorgon ska vi baka och sälja för att tjäna lite money money >:) kanske så att jag kan samla ihop till hårfärg...

BYEBYE!!

...som fortfarande är namnlös.

"Regnet piskade gatorna och vattnet bildade små åar i trottoarens skarvar. Mina gympaskor dunsade mot stenläggningen och regndropparna stack mitt ansikte som vassa nålar.
Nu var det ett år sedan. Ett år sedan på dagen. På klockslaget.
Ett år sedan min syster dog.
Jag sladdade in på kyrkogården med andan i halsen och hjärtat ivrigt boxande min bröstkorg.
Gräset var gulgrönt, gravstenarna mörkt gråa och träden hängde över den lilla asfaltsvägen, hopsjunkna som av skam och sorg.
Men min systers gravsten var alltid lika lysande vit med den alltid lika svarta texten. Stillastående i ett hörn av kyrkogården, i den lilla minneslunden för alla barn som dött.
Hennes lykta stod släckt, hennes blommor flöt runt i en smutspöl, dränkta av ösregnet. Mamma eller pappa orkade aldrig någonsin komma hit. Det var för jobbigt, för känslosamt. Nu fick de minsann ta hand om den grav de rest eller hedra minnet av det barn de dödat.
På halloweenkvällen för precis ett år sedan. Vi åkte bil hem från en halloweenfest vi hade varit på. Varken mamma eller pappa hade druckit mycket alls, men de blev bländade när de kom ut från mörkret i tunneln och sladdade med bilen rakt in i en truck som körde framför.
Pappa fick amputera sitt ena ben, men jag och mamma som satt i baksätet klarade oss fint. Jag fick en mild hjärnskakning och mamma bröt två revben.
Det var för Tora det inte gick lika bra.
Jag halade fram en tändare ur fickan och tände hennes ljus. Men det regnade in i den lilla lyktan och lågan fräste till och slocknade. Jag försökte igen, med samma resultat. Och igen.
Jag vet inte varför jag hängde upp mig på det förbannade ljuset men jag brast i gråt och tårarna blandades med regndropparna och sida vid sida rann de ner för mina kinder.
Jag tog av mig min regnjacka och höll den över lyktan när jag tände ljuset. Trots att jag skakade av köld och trots att regnet letade sig in innanför min tröja så satt jag kvar och såg hur lågan tveksamt flammade upp i skydd av jackan. Trött och frusen drog jag åt mig lyktan och satte mig bredvid den spöklikt vita stenen. Jag höll ljuset nära mig i ena handen och jackan som skydd för mig själv och lyktan. Utmattad stängde jag ögonen och tillät mig själv andas ut.
Regnet föll lika ihärdigt som förut, utan den minsta respekt för mig och ljuset. Hela min kropp var blöt men mina händer var varma. Jag kunde aldrig vara riktigt säker på om tårarna hade slutat rinna eller inte, då mina kinder var våta och mina ögon sved oavsett.
Men just när jag satt där, tyst, ensam och frusen hände något oförklarligt.
En välbekant värme genomsyrade min kropp och sände ilningar längst med ryggraden. Jag kunde känna närvaron av en människa där gravstenen egentligen stod. Aromen av kamomillshampo och skrynkliga kläder fyllde mun och näsa när jag andades ut och in.
Det vore ju ett passande läge att där och då slå upp ögonen för att se vem som satt där bredvid mig i oktobermörkret.
Men något tog emot. Jag var så säker på att det var min syster, min egen syster Tora som jag hade vid min sida. Men Tora var ju död. Skulle jag öppna ögonen skulle hon försvinna. Igen.
På insidan av mina ögonlock byggdes scenen av kyrkogården upp framför mig. En exakt kopia av hur den hade sett ut om jag hade tittat på den nu. Med blanka gravstenar, de sorgsna träden och det smutsiga gräset. Framför varje enskild grav satt ett barn. Framför varje gravsten satt det barn som hade dött. Jag lade inte ens märke till deras kläder, de kunde ha sett ut hur som helst. De kunde lika gärna inte ha haft några kläder på sig, trots att jag visste att de inte stämde.
Jag lade märke till att de barns gravar som inte hade några lyktor som var tända inte syntes lika tydligt som de andra. De var mer bleka, mer transperanta. Jag kunde inte ens urskilja deras ansikten.
De barn som hade lyktor satt med dem i händerna. Ett varmt gult sken spreds över deras rosiga kinder och skänkte åt deras ögon. Nästan som om de hade varit levande.
Jag kunde fortfarande inte se min syster, men jag såg ett fladdrande ljussken i ögonvrån och kände hennes värme mot vänstra sidan av kroppen. Och om jag lyssnade riktigt noga kunde jag nästan höra hennes andetag under ljudet av regnet. Kunde nästan höra henne viska mitt namn…
Plötsligt ekade åskknall över himlen och ofrivilligt spärrade jag upp ögonen. Skräckslagen för att släppa taget om synen av barnen försökte jag blunda igen. Men då såg jag bara det vanliga mörkret som alltid när jag hade stängda ögon.
Besviken öppnade jag åter ögonen och såg ut över minneslunden. Men till min stora förvåning tyckte jag mig nästan se barnen vinka med sina späda, bleka händer och sakta försvinna och endast lämna de små lyktorna på sina vanliga platser framför gravarna.
Även Toras värme försvann sakta och ljuset jag såg bleknade. Men när jag tittade ner på mina händer såg jag den lilla lyktan tindra tillbaka mot mig. Jag hade inte ens behövt skydda den med min regnjacka.
Sakta och mödosamt reste jag mig upp, utan att vända mig om. Jag var säker på att en svagare version av Toras ande fortfarande hängde i luften runt gravstenen och ville inte förstöra det jag så nyligen hade kämpat för att behålla.
Sakta gick jag, steg för steg, genom minneslunden och ut på den asfalterade vägen som ledde ut från kyrkogården. Med lättare hjärta och sinne ökade jag takten. Mamma och pappa satt säkert hemma och väntade på mig.
Vid slutet av vägen stod den stora järngrinden. Gångjärnen gnisslade när jag tryckte upp den och försvann ut på gatan.
Fortfarande utan att vända mig om."


Jag kanske ändrar ett ord här och där efter hand, men det är typ såhär den ser ut.
Skriv gärna en kommentar och säg vad du tycker!
Puss och kram //Nelly

Halloween-novellen är nu klar!
Jag ska publicera den strax, den behöver bara redigeras och bli feedbackad.
Seeya soon /nelly

YES!! WOOOHOOO!! Efter många dagars letande har jag hittat en ny anime jag kan följa 8D först hade jag Death Note och jag älskar den serien fortfarande!
Men jag ville ha något nytt som jag kan dreggla över!
And guess what I found it!
Den här gången handlar det om...
Vampyrer.
Animen heter Vampire Knight och handlar om Yuuki som är en ordningsvakt på en skola, där hon ser till att Nattklassen och Dagklassen är väl åtskilda.
Varför?
Därför att alla i Nattklassen är
vampyrer.
Då snackar vi kickass vampyrer 8D och jag har redan en favorit :3
Zero.
Googla honom och ni förstår varför!
men sammanfattat:
Jag <3 Vampire Knight

Idag så har jag varit en runda med vanlig kamera och mobilkamera. Sen började det regna så jag mötte upp mamma och den lilla tjejen jag brukar passa plus hennes mamma på Café Cinema (ligger på Södermannagatan) där jag tog en latte. Gött!


Pretty much sums up my day!
Har äntligen börjat med Death Note, är inne på bok tre. Började garva när Ryuk sa att äpplen var som cigaretter och sprit för människor och att han ville "lira Mario Golf" tillsammans med Light-kun.
Och L är extremt gullig på den där bilden. Aya!
Men nu är Lydia här och vill extremt gärna låna datorn.
Sayonara! /N

Jag fönstertittar på Trångt i Kistan. Så sjukt kul! XD
Idag träffade jag Emma och vi fikade på Wayne's. Egentligen så fotade jag en massa med digitalkameran, för att jag trodde att jag hade hittat USB-sladden. Men så visade det sig att det var fel typ av sladd. -.-
Imorgon ska jag leta efter födelsedagspresenter till mamma, städa rummet och sådant.
Men nu ska jag hämta mitt godis och förbereda för en rollakväll med Elin.
Fniss!
Kramar //Nelly

Jag har panik tankar om mitt hår... Men inte för att det är fult eller något, jag ÄLSKAR mitt hår som det är; Tunt, otrassligt och kort.
Men det är färgen, jag har ingen aning om vad jag ska göra härnäst med mitt hår!
Så jag har kommit fram med tre förslag ni får säga vad som är bäst:

Ljusblått hår
Blont hår
Rött hår (så som jag har det nu)

Marked av P.C. Cast har velat läsa den jätte länge :D
sen har jag också resarverat (på medborgarplatsens bibliotek):
Alice In Videoland 2 skivor
Vingklippt Ängel
Känn Pulsen Slå

mm.

OOOHH JAG VILL HA BÖCKERNA/SKIVORNA NU!!

Idag...gick något seriöst fel...
Först hade vi matteprov på morgonen. Jag lämnade sista uppgiften blank för att jag satt där och slet sönder mitt hår medan alla andra bara skrev och lämnade in. Då fick jag psykbryt och sa åt min lärare: "Att nu får du minsann förstå att jag är omänskligt korkad och GER UPP!"
Han bara flinade och sa "visst".
Efter lunch hade vi gympa.
Men då...
Första timmen lekte vi bara lekar och jag tänkte att vi kanske skulle slippa de utlovade testen. Men andra timmen in så fick vi formulär som skulle fyllas i.
Så då var det att på fyrtio sekunder göra så många som möjligt av följande: armhävningar, dips, sit-ups, biceps, knäböj, rygglyft, jämnfotahopp över bänk etc.
Och som om det inte vore nog: beep-test!
Jag klarade nivå fyra tror jag det var, men sen kände jag ett hugg i magen (ni får lista ut själva vad det beror på, det är för privat för att säga...) och sa det till min gympalärare. Jag hade kommit ganska långt i alla fall (Vera kom längst, nivå 8 men hon är ju proffs på långdistans!).
Det var även tänkt att jag skulle simma idag, men min baddräkt är borta (och dessutom lite för liten). Depp!
Fast jag simma på tisdag förmodilgen och sedan nästa fredag så det är lugnt.
Ska nu skriva till mediatekets novelltävling, bye! //Nelly

Ska sova, snabb uppdatering bara.
Har passat en jättesöt liten tjej på fem år fram till för ungefär tjugo minuter sedan.
Och imorgon är det matteprov.

BLUH!


//NeLLy