Det blåser på månen
Nu ska jag recensera min alltid älskade favoritbok när jag var liten. Jag läste den för första gången när jag var åtta, och läste sedan om den när jag var nio, tio och elva. Men nu, när jag inte har läst den på två år så hittade jag den längst bak i bokhyllan. Så många minnen väcks till liv när man slår upp den...
"Det blåser på månen" av Eric Linklater
Den älskade klassikern Det blåser på månen, är en fantasifull och aningen skruvad skildring av de båda systrarna Dina och Dorinda Rytter. Deras far; major Rytter ska resa bort till Bobardiet under en längre tidsperiod och förmanar sina flickor dagen innan han åker:
"När det blåser på månen måste man tänka noga på hur man uppför sig. För om det är en ond vind och man uppför sig illa, blåser den rakt in i hjärtat, och sedan uppför man sig illa en lång tid framåt"
Dina och Dorinda är snälla flickor, men deras försök till att vara hjälpsamma misstolkas alltid av vuxna. Så innan deras pappa ska resa vill de ge honom ett avsked, så de binder upp husets klockor i äppelträden så att de ska spela fint för honom och mamma. Men major Rytter blir rasande och säger att nu minnsann, nu blåser den onda vinden in i deras hjärtan.
Och mycket riktigt, det gjorde den. Inte för att systrarna själva uppförde sig illa, men konstiga saker händer dem en lång tid framåt.
Men så bler deras far tillfångatagen i Bombardiet av den onde tyrannen Hulahu Blod så har Dina och Dorinda inget annat val än att resa efter och befria honom...
Den här boken är ett stycke inbunden magi! Jag är fullt allvarlig. Den är charmig, humoristisk, sorglig och extremt fantasifull. Sjuka händelser staplas på varandra, som när Dina och Dorinda äter så mycket att de blir stora runda bollar som rullar gatorna fram. Eller när de andra barnen har stuckit dem med knappnålar så att de gråter sig smala som sytrådar.
Ett dussintal underbara karaktärer dyker upp och hjälper dem på resan: deras pigga, glada danslärare herr Gitarr, den neurotiska och strikta fröken Tjatlund som inte kan be om pepparn utan att säga: "Pepparn som förresten är en växt som...". Och även den vackra och godmodiga Guldpuman och hennes vän Silverfalken.
Jag blev frågad i klassen vad jag läste när jag satt försjunken i denna andra värld, och när jag visade omslaget blev alla upphetsade. "Oh, den som är så underbar!". Till och med min pappa läste den första gången när han var elva och läste om till han var i tjugoårsåldern.
Det jag försöker säga är: luras inte av min sammandragning av handlingen. Tro inte att det här är en bok för barm! Bara för att den innehåller hinkvis med fantasi så betyder det inte att man inte kan läsa den som tonåring. Jag ber er, läs den här boken. Den är glädje i fast form. Och väljer ni att inte gör det...
Tja, det är er stor förlust. Då får man skylla sig själv.
Betyg 5/5
(Det är den här upplagan jag har, och det är den som borde läsas. Teckningarna är underbara. Ledsen att den är suddig, google you know!)
"Det blåser på månen" av Eric Linklater
Den älskade klassikern Det blåser på månen, är en fantasifull och aningen skruvad skildring av de båda systrarna Dina och Dorinda Rytter. Deras far; major Rytter ska resa bort till Bobardiet under en längre tidsperiod och förmanar sina flickor dagen innan han åker:
"När det blåser på månen måste man tänka noga på hur man uppför sig. För om det är en ond vind och man uppför sig illa, blåser den rakt in i hjärtat, och sedan uppför man sig illa en lång tid framåt"
Dina och Dorinda är snälla flickor, men deras försök till att vara hjälpsamma misstolkas alltid av vuxna. Så innan deras pappa ska resa vill de ge honom ett avsked, så de binder upp husets klockor i äppelträden så att de ska spela fint för honom och mamma. Men major Rytter blir rasande och säger att nu minnsann, nu blåser den onda vinden in i deras hjärtan.
Och mycket riktigt, det gjorde den. Inte för att systrarna själva uppförde sig illa, men konstiga saker händer dem en lång tid framåt.
Men så bler deras far tillfångatagen i Bombardiet av den onde tyrannen Hulahu Blod så har Dina och Dorinda inget annat val än att resa efter och befria honom...
Den här boken är ett stycke inbunden magi! Jag är fullt allvarlig. Den är charmig, humoristisk, sorglig och extremt fantasifull. Sjuka händelser staplas på varandra, som när Dina och Dorinda äter så mycket att de blir stora runda bollar som rullar gatorna fram. Eller när de andra barnen har stuckit dem med knappnålar så att de gråter sig smala som sytrådar.
Ett dussintal underbara karaktärer dyker upp och hjälper dem på resan: deras pigga, glada danslärare herr Gitarr, den neurotiska och strikta fröken Tjatlund som inte kan be om pepparn utan att säga: "Pepparn som förresten är en växt som...". Och även den vackra och godmodiga Guldpuman och hennes vän Silverfalken.
Jag blev frågad i klassen vad jag läste när jag satt försjunken i denna andra värld, och när jag visade omslaget blev alla upphetsade. "Oh, den som är så underbar!". Till och med min pappa läste den första gången när han var elva och läste om till han var i tjugoårsåldern.
Det jag försöker säga är: luras inte av min sammandragning av handlingen. Tro inte att det här är en bok för barm! Bara för att den innehåller hinkvis med fantasi så betyder det inte att man inte kan läsa den som tonåring. Jag ber er, läs den här boken. Den är glädje i fast form. Och väljer ni att inte gör det...
Tja, det är er stor förlust. Då får man skylla sig själv.
Betyg 5/5
(Det är den här upplagan jag har, och det är den som borde läsas. Teckningarna är underbara. Ledsen att den är suddig, google you know!)Recension - Vingklippt Ängel
Jag vet faktiskt inte vad jag kan skriva om den här boken, men jag ska beskriva den så gott jag kan:
Den handlar om Berny. En tonåring det gick snett för redan från början.
För Berny vill bara en enda sak:
Att komma undan sina demoner. Men det är inte enkelt, för demonerna finns bara i hennes huvud och det är svårt att undkomma sig själv. Så Berny gör det enda hon kan göra, att skada sig själv. Rakbladen och drogerna blir hennes bästa vänner och det enda som gör att hon överlever är att hennes Änglar finns där och deras löften om att dem ska bygga en rosaglittrig mur som ska hålla trasigheten utanför. Men när hon tillslut när hon sätts in på vårdhem så tror man att det blir en resa utan slut.
Och under sin resa träffar hon många trasiga personer, och allting går upp och ner.
Men när Änglarna sviker och demonerna bara blir starkare och man blir diagnoserad med en sjukdom som verkar omöjlig att övervinna.
Hur ska man då överleva?
När boken var slut så satt jag ett tag med den i handen och bara tänkte igenom allting igen, hur hennes sätt att skriva var att tro att man satt där och såg på hur Berny försökte överleva och besegra sin sjukdom medans döden lockade med befrielse. Boken tar andan ur en och får en att inse att för vissa är livet bara ett rent helvete.
Jag rekommenderar att alla ska läsa den och när man sen är klar med den ska man fortsätta med den andra delen: Känn Pulsen Slå där hennes kamp fortsätter.
Betyg: 5/5
Den handlar om Berny. En tonåring det gick snett för redan från början.
För Berny vill bara en enda sak:
Att komma undan sina demoner. Men det är inte enkelt, för demonerna finns bara i hennes huvud och det är svårt att undkomma sig själv. Så Berny gör det enda hon kan göra, att skada sig själv. Rakbladen och drogerna blir hennes bästa vänner och det enda som gör att hon överlever är att hennes Änglar finns där och deras löften om att dem ska bygga en rosaglittrig mur som ska hålla trasigheten utanför. Men när hon tillslut när hon sätts in på vårdhem så tror man att det blir en resa utan slut.
Och under sin resa träffar hon många trasiga personer, och allting går upp och ner.
Men när Änglarna sviker och demonerna bara blir starkare och man blir diagnoserad med en sjukdom som verkar omöjlig att övervinna.
Hur ska man då överleva?
När boken var slut så satt jag ett tag med den i handen och bara tänkte igenom allting igen, hur hennes sätt att skriva var att tro att man satt där och såg på hur Berny försökte överleva och besegra sin sjukdom medans döden lockade med befrielse. Boken tar andan ur en och får en att inse att för vissa är livet bara ett rent helvete.
Jag rekommenderar att alla ska läsa den och när man sen är klar med den ska man fortsätta med den andra delen: Känn Pulsen Slå där hennes kamp fortsätter.
Betyg: 5/5
Dexter
Tänkte att jag också skulle inviga våran nya kategori, och jag börjar med min favoritbokserie just nu...
Dexter.
Hela historien började med att Harry Morgan hittar Dexter i en soppcontainer omgiven av blod och rester av sin brutalt mördade mamma. Harry bestämmer sig för att adoptera den lilla skadade pojken och ta in honom i sitt hem.
Men när husdjur mystiskt börjar försvinna och ingen vet var dem tar vägen så misstänker Harry att Dexter kanske inte är den lilla söta pojken som han trodde:
Dexter har ett behov av att döda.
Harry som inser att pojken inte kan göra någonting annat än att ge efter till sin mörkare sida lär honom att döda dem som "förtjänar det". Harry tränar Dexter till att bli en snabb, kallblodig och effektiv seriemördare.
Men sitt första mord gör Dexter först när han är 19. Harry ligger döende i cancer och avslöjar då för Deexter att en av sjuksköterskona mördar sina patienter med en överdoser och Dexter gör som Harry säger och dödar då denna sjuksköterska, och när Harry har dött så följer Dexter envist den kod han kallar: "The code of Harry."
Sen forsätter, snart döper han sin lite mörkare sida till Dark Passenger och när Dexter mördar så är det Dark Passenger som styr.
På vanlig tid så är Dexter en vanlig kille som jobbar på samma avdelning som sin halvsyster Deborah som en blodtekniker och han är alltid steget före.
Jag tycker att Dexter böckerna och TV-serien är helt underbara! Böckerna har den där vridna, blodiga handlingen och jag bara älskar Dexters mörka personlighet och Debs attityd. Det finns 5 Dexter böcker och jag är nu på den andra. Och i TV-rutan så fångar Michael C. Hall Dexter perfekt! Minus är dock att Tv-Serien och boken har olika innehåll som jag känner det.
Mitt betyg är:
4½/5
och jag avslutar med det GRYMMA introt till TV-Serien.
Dexter Morning Routine.
Dexter.
Hela historien började med att Harry Morgan hittar Dexter i en soppcontainer omgiven av blod och rester av sin brutalt mördade mamma. Harry bestämmer sig för att adoptera den lilla skadade pojken och ta in honom i sitt hem.
Men när husdjur mystiskt börjar försvinna och ingen vet var dem tar vägen så misstänker Harry att Dexter kanske inte är den lilla söta pojken som han trodde:
Dexter har ett behov av att döda.
Harry som inser att pojken inte kan göra någonting annat än att ge efter till sin mörkare sida lär honom att döda dem som "förtjänar det". Harry tränar Dexter till att bli en snabb, kallblodig och effektiv seriemördare.
Men sitt första mord gör Dexter först när han är 19. Harry ligger döende i cancer och avslöjar då för Deexter att en av sjuksköterskona mördar sina patienter med en överdoser och Dexter gör som Harry säger och dödar då denna sjuksköterska, och när Harry har dött så följer Dexter envist den kod han kallar: "The code of Harry."
Sen forsätter, snart döper han sin lite mörkare sida till Dark Passenger och när Dexter mördar så är det Dark Passenger som styr.
På vanlig tid så är Dexter en vanlig kille som jobbar på samma avdelning som sin halvsyster Deborah som en blodtekniker och han är alltid steget före.
Jag tycker att Dexter böckerna och TV-serien är helt underbara! Böckerna har den där vridna, blodiga handlingen och jag bara älskar Dexters mörka personlighet och Debs attityd. Det finns 5 Dexter böcker och jag är nu på den andra. Och i TV-rutan så fångar Michael C. Hall Dexter perfekt! Minus är dock att Tv-Serien och boken har olika innehåll som jag känner det.
Mitt betyg är:
4½/5
och jag avslutar med det GRYMMA introt till TV-Serien.
Dexter Morning Routine.
Romeo och Julia
Som redan hörts så läser vi Romeo och Julia på dramaläsningen. Och jag har läst klart manuset så jag tänkte recensera det lite kort:
Boken är känd över hela världen och även den minsta femåringen kan le av igenkännande när de hör titeln. Romeo och Julia. De båda namnen i sig har en otrolig laddning, och alla tänker olika när de hör dem. Nu har jag läst mästerverket.
För ja, ett mästerverk är det. Handlingen för de flesta välkänd, men jag berättar i korta drag.
Romeo Montague och Julia Capulet, två tonåringar som av en slump möts på en fest hos Capulets. Unge Romeo har nyligen fått sitt hjärta krossat av hans kärlek Rosalind och är minst sagt väldigt låg. Han får syn på Julia över dansgolvet och det är kärlek vid det första, tårfyllda ögonkastet.
Vad som följer är den välkända balkongscenen och löftet om ett giftermål i största hemlighet, i hopp och tro om att det ska förena de fejdande familjerna. Men knappt en timme efter bröllopet så möts plötsligt Julias kusin Tybalt och Romeos kära vän Mercutio i duell. I Romeos försök att hindra någons död, går han emellan vilket resulterar att Mercutio blir nedstucken och dör kort därefter. Romeo blir galen av raseri över sin förlorade vän och dödar hastigt Tybalt med sitt svärd. Veronas furste landsförvisar honom, och Romeo och Julia skiljs åt.
Julias pappa vill gärna gifta bort henne och hittar en man av adlig släkt som heter Paris. Julia ser ingen väg ut ur det hela och bryter ihop hos fader Laurence som vigde henne och Romeo. Munken ger henne en flaska med ett medel som gör att pulsen stannar, kroppen stelnar och ögonen sluts. Han lovar att meddela Romeo så att när hon vaknar kan de rymma tillsammans.
Och resten är historia...
I början var jag tveksam. Romeo var tjurig och ville inte sluta gnälla om sitt stackars brustna hjärta och avslutade dans. Han ser Julia, och glömmer direkt vem han nyss var så våldsamt, olyckligt förälskad i. Det enda som jag gillade var Julias bitska amma och den fräcka och perversa Mercutio. Men efter alla dessa ändlösa sentimentaliteter så sätter det igång på riktigt. Och när man skalat bort de snobbiga orden, verserna och den extrema förälskelsen så ser det nästan ut som ett tonårsliv idag. Du har pojkvännen, grälen med familjerna och de omtumlande känslorna.
Pjäsen växte för mig och det slutade med att när jag smällde igen häftet saknade jag dem redan.
Och för att sammanfatta så citerar jag slutet: "For never was a story of more woe. Than this of Juliet and her Romeo"
Betyg: 4 / 5
Boken är känd över hela världen och även den minsta femåringen kan le av igenkännande när de hör titeln. Romeo och Julia. De båda namnen i sig har en otrolig laddning, och alla tänker olika när de hör dem. Nu har jag läst mästerverket.
För ja, ett mästerverk är det. Handlingen för de flesta välkänd, men jag berättar i korta drag.
Romeo Montague och Julia Capulet, två tonåringar som av en slump möts på en fest hos Capulets. Unge Romeo har nyligen fått sitt hjärta krossat av hans kärlek Rosalind och är minst sagt väldigt låg. Han får syn på Julia över dansgolvet och det är kärlek vid det första, tårfyllda ögonkastet.
Vad som följer är den välkända balkongscenen och löftet om ett giftermål i största hemlighet, i hopp och tro om att det ska förena de fejdande familjerna. Men knappt en timme efter bröllopet så möts plötsligt Julias kusin Tybalt och Romeos kära vän Mercutio i duell. I Romeos försök att hindra någons död, går han emellan vilket resulterar att Mercutio blir nedstucken och dör kort därefter. Romeo blir galen av raseri över sin förlorade vän och dödar hastigt Tybalt med sitt svärd. Veronas furste landsförvisar honom, och Romeo och Julia skiljs åt.
Julias pappa vill gärna gifta bort henne och hittar en man av adlig släkt som heter Paris. Julia ser ingen väg ut ur det hela och bryter ihop hos fader Laurence som vigde henne och Romeo. Munken ger henne en flaska med ett medel som gör att pulsen stannar, kroppen stelnar och ögonen sluts. Han lovar att meddela Romeo så att när hon vaknar kan de rymma tillsammans.
Och resten är historia...
I början var jag tveksam. Romeo var tjurig och ville inte sluta gnälla om sitt stackars brustna hjärta och avslutade dans. Han ser Julia, och glömmer direkt vem han nyss var så våldsamt, olyckligt förälskad i. Det enda som jag gillade var Julias bitska amma och den fräcka och perversa Mercutio. Men efter alla dessa ändlösa sentimentaliteter så sätter det igång på riktigt. Och när man skalat bort de snobbiga orden, verserna och den extrema förälskelsen så ser det nästan ut som ett tonårsliv idag. Du har pojkvännen, grälen med familjerna och de omtumlande känslorna.
Pjäsen växte för mig och det slutade med att när jag smällde igen häftet saknade jag dem redan.
Och för att sammanfatta så citerar jag slutet: "For never was a story of more woe. Than this of Juliet and her Romeo"
Betyg: 4 / 5
