Som redan hörts så läser vi Romeo och Julia på dramaläsningen. Och jag har läst klart manuset så jag tänkte recensera det lite kort:


Boken är känd över hela världen och även den minsta femåringen kan le av igenkännande när de hör titeln. Romeo och Julia. De båda namnen i sig har en otrolig laddning, och alla tänker olika när de hör dem. Nu har jag läst mästerverket.
För ja, ett mästerverk är det. Handlingen för de flesta välkänd, men jag berättar i korta drag.
Romeo Montague och Julia Capulet, två tonåringar som av en slump möts på en fest hos Capulets. Unge Romeo har nyligen fått sitt hjärta krossat av hans kärlek Rosalind och är minst sagt väldigt låg. Han får syn på Julia över dansgolvet och det är kärlek vid det första, tårfyllda ögonkastet.
Vad som följer är den välkända balkongscenen och löftet om ett giftermål i största hemlighet, i hopp och tro om att det ska förena de fejdande familjerna. Men knappt en timme efter bröllopet så möts plötsligt Julias kusin Tybalt och Romeos kära vän Mercutio i duell. I Romeos försök att hindra någons död, går han emellan vilket resulterar att Mercutio blir nedstucken och dör kort därefter. Romeo blir galen av raseri över sin förlorade vän och dödar hastigt Tybalt med sitt svärd. Veronas furste landsförvisar honom, och Romeo och Julia skiljs åt.
Julias pappa vill gärna gifta bort henne och hittar en man av adlig släkt som heter Paris. Julia ser ingen väg ut ur det hela och bryter ihop hos fader Laurence som vigde henne och Romeo. Munken ger henne en flaska med ett medel som gör att pulsen stannar, kroppen stelnar och ögonen sluts. Han lovar att meddela Romeo så att när hon vaknar kan de rymma tillsammans.
Och resten är historia...
I början var jag tveksam. Romeo var tjurig och ville inte sluta gnälla om sitt stackars brustna hjärta och avslutade dans. Han ser Julia, och glömmer direkt vem han nyss var så våldsamt, olyckligt förälskad i. Det enda som jag gillade var Julias bitska amma och den fräcka och perversa Mercutio. Men efter alla dessa ändlösa sentimentaliteter så sätter det igång på riktigt. Och när man skalat bort de snobbiga orden, verserna och den extrema förälskelsen så ser det nästan ut som ett tonårsliv idag. Du har pojkvännen, grälen med familjerna och de omtumlande känslorna.
Pjäsen växte för mig och det slutade med att när jag smällde igen häftet saknade jag dem redan.
Och för att sammanfatta så citerar jag slutet: "For never was a story of more woe. Than this of Juliet and her Romeo"
Betyg: 4 / 5